En månad och en vecka sen, så länge har tiden alltså gått sen jag var sist inne och skrev på denna blogg.
Och snacka om mycket saker har hänt under den tiden, bådde bra som dåliga, roliga som tråkiga.
Det är en hel del som hände runt omkring en hela tiden, livet är allt bra lustigt ibland på det sättet, man kan aldrig veta vad som väntar runt nästa hörn.

Skulle jag skriva om allt som har hänt så skulle det bli det allra längsta blogg läget genom alla tider och det har jag varken lust eller ork att göra, inte idag i alla fall. Däremot vill jag lägga fokus på en sak som fick mig att tänka på ett helt nytt sätt. Eller kan säga så här att allt vart mycket mer verkligare, för jag har tänkt på detta förut.

Det var inte så många kvällar sen som jag drömde den mest sjukaste drömmen, allt det handlade om var att jag satt och såg människor bli avrättade. Alla vart sjkutna men på olika sätt och olika tillfällen, igen hade en koppling till nån annan som vart avrättad och jag såg aldrig dom som sköt, bara dom människor dom sköt på.
Det som verkligen skrämnde upp mig med den drömen, för den var äckligt verklig, det var att på bara en sekund så försvann ett helt liv. Och det slog mig verkligen att allt vi strävar efter, om det är rikedom eller kändiskap eller allt annat i livet som kan ta så länge att uppnå men kan tas ifrån en på bara en sekund.
Ett helt liv borta, och det är borta för alltid det kommer aldrig mer komma tillbaka till oss här på jorden.

Det slog mig även att varje person jag möter har verkligen ett helt liv bakom sig, en historia, drömar, människor som älskar dom, alla har saker som gör dom glada, ledsna, skrämnda, arga, dom har saker som får dom skratta. Dom har ett helt liv. Och vem har den rätten att ta det ifrån en annan? Vem har den rätten att förinta ens far, mor, bror, syster eller vänn?

Igår så gick jag ut på stan för att rensa huvudet och bara ta och varva ner mig, då brukar promenader vara perfekta för mig. Det var fullt med människor på stan, och jag menar att det verkligen kryllade.
Då kom denna tanke upp igen, för varje person jag möter så har han eller hon en hel livshistoria bakom sig.
Jag gick runt och bara kolla på alla som gick runt där och såg på alla som människor för en gångs skull.
Och jag vart verkligen bara så glad, här har vi massor med olika individer med olika tankar, talanger, drömar och tro men även om vi har alla oika gåvor, tankar och tro så kommer vi ändå till en punkt att vi alla är människor.
Och igen har någon som helst rätt att ta det ifrån oss!

Det var bara lite smått och gott från mig, ni kan ta det som ni vill, men jag hoppas att ni får ut nåt av det här och kan börja se på andra på ett nytt sätt.

Drömar kan verkligen säga mycket till en.

Gud välsignar dig!