Veckan som varit!

Man blir så glad efter att ha varit på en underbar konferens med Jesus i Centrum!


Veckan som har varit här i Uppsala har varit fantastisk!
En hel vecka med lovsång, predikningar och personliga möten med våran kung Jesus Kristus!
Man kan inte beskriva med ord hur underbart det är att vara här under Europakonferensen på Livets Ord i Uppsala, och inte bara här och lyssna på alla Guds män och kvinnor utan att vara delaktigt i Europakonferensen med allt vad man har kunnat hjälpa till med!

En sak jag har upptäckt nu när jag har kommit hit till Uppsala är vilken otrolig glädje och tillfredställese det är att tjäna andra! Att få vara till hands och hjälpa till med nånting! Det behöver inte vara jätte stort och mycket utan att bara finnas där är stor hjälp och tröst för så många människor!

Det finns två stora kärlekar i mitt liv, det första är min kärlek till Jesus!
Min räddare, min sköld, min kung, min älskade fader. Han är mitt allt, och om han kunde ge sitt liv för mig så vill jag göra samma sak gentemot honom.
Min andra stora kärlek är min kärlek till min församling Livets Ord!
Min församling! Jag säger det med stolthet, min församling! Det hjärtat som finns där, den kärleken till ALLA människor som kommer ditt har jag aldrig i hela mitt liv möt förut!
Även om nästan hela Sverige är emot Livets Ord och pastor Ulf & Birgitta Ekman så försvinner aldrig kärleken till Jesus eller kärleken till andra människor! Jag är så glad över att jag har fått hitta hem, för det är vad min kyrka känns för mig, jag har hittat hem!
Jag har själv stora visioner som jag vill utföra i Livets Ord, genom film och teater.

Jag hoppas att jag får träffa er alla på Youth 08 29okt - 2nov!
Då firar vi också 10 års jubileum!! Det kommer bli kanon! Så kom hit möt underbara människor, lyssna på underbara predikanter, lyssna till underbar lovsång, men framförallt kom och möt Jesus Kristus!!

Gud välsignar dig!!

Hej igen. Det var ett tag sen nu. Det var en hel del att läsa på din blogg sen sist. Hur har du det?



Ska iväg på resan i övermorrn! Jag fattar inte att det faktiskt händer. Vi är typ 15 pers som har övat in evangelisationsdrama med David idag, (tre uppsättningar med skådespelare), men du vet hur det känns när man känner att man inte har övat tillräckligt. Knappt fått kritik, inte landat i hur man ska ta rollen ordentligt osv. De praktiska sitter, men jag vill känna att jag går för landning också. Det kanske kommer. jag tror det kommer bli bra ändå, vi får väl hjälpa varandra i bussen så att vi blir grymmast i staden tillslut.



Ja. Jag har dessutom hört att det inte var nån boyfriend, att hon kommer hem när som helst. Så det blir bra. Ja, jag älskar målande, lite små taskiga bilder som träffar på pricken. Ja, det hade varit kasst med en teaterdöd på lo. Jag skulle verkligen vilja satsa seriöst i höst. Carro & Justina känner likadant. (Har kört dramalekar regelbundet i tre år nu). Men jag tror Janya kommer med pjäs i höst. :)



Haha, jag förstår din eventuella chock där. Jag blev också helt paff. Haha, på första drama-gången kommer jag ihåg att Josef inte tyckte davids hårutveckling var särskilt positiv. Moberg är alltid så kul.



Aa. Men om man är med i en storfilm men fort fixar nya helt andra filmer efter det ger man bara intrycket av en skådis på G med talang, allsidighet, Typ McAvoy (eller vad han heter), bl a Mr Tomnus i narnia. Efter det spelade han ju ett lovande byta. i både becoming Jane och försoning. Men vissa andra skådisar kommer ju som du säger i vissa fack direkt. Anne Hathaway (inte Shakespeares fru), tänkte sig inte för och spelade tre prinsessroller på rad i början av karriären. Not very clever.



Haha, om du nånsin får rollen som Ivar den förskräcklige i hollywood lovar jag dig högtidligen att gå på premiären. (jag skapar mig en egen rolluppfattning om dendär Ivar tills vidare). Hur låter det? Förkrossande lojalt?



Apselut. I indien var jag förra jullovet med familjen. Vi åkte dit på semester och var med en missionärsfamilj (Amritzer) där. Typ Delhi, Agra, Jaipur och Goa. Efter det sa pappa "första och sista gången indien". Men för min del var det bara början. Att få se alla små barn på gatorna som tigger mat och blir jätteglada för ett tuggummi eller

Apselut. I indien var jag förra jullovet med familjen. Vi åkte dit på semester och var med en missionärsfamilj (Amritzer) där. Typ Delhi, Agra, Jaipur och Goa. Efter det sa pappa "första och sista gången indien". Men för min del var det bara början. Att få se alla små barn på gatorna som tigger mat och blir jätteglada för ett tuggummi eller lite godis. Jag blir fortfarande tagen när jag ser på gamla bilder. I en sån miljö inser jag på något sätt att vill jag vara till nytta i livet, göra något betydelsefullt, skulle det vara att hjälpa de barnen, hjälpa unga mammor i ett sånt land. Om jag hjälper två människor till ett bättre liv för ju jag gjort en "måbra-förökning". Förstår du hur jag menar? Den lata delen av mig skulle skaffa en förkrossande underbar man, få två fantastiska döttrar och bo på en vacker herrgård med öppna brasor och perfekt inredning. Men då hade jag nog inte känt mig nöjd med livet, även om jag levde som en kristen. Den resan var mitt livs bästa. Den gjorde intryck. Jag vet inte hur jag kan hjälpa, hur eller när det skulle gå till. Men jag tror det är något jag skulle kunna brinna för att göra.

Och då har jag två dilemman. Jag vill verkligen gifta mig. Men om jag åker fort ut hinner jag kanske inte träffa den rätte, och jag kan ju inte gifta mig med en indier direkt. (ett av många skäl är att indier är så små. Kan du se mig med en spinkig indisk grabb på 165 cm?) Men Gud säger sök först mitt rike och min rättfärdighet så ska ni får allt det andra också, och det är ett av mina favorit löften.



Tack för de orden! Det låter logiskt att han kämpar emot. Och att tala med Gud om det kommer hjälpa. Och sen är det ju så att Gud kanske önskar mig till flera länder. Jag har ju ett helt liv framför mig. Om man räknar med att Gud inte kommer tillbaka under de kommande 50 åren.



Det är ju bra att du åtminstone har självinsikt nog att inse och du å Fadde är tajta. :) Nej, du sa aldrig vem ditt hjärtas kärlek var...

Ja, ens person återspeglar sig ju i allt. Ens sätt att skådespela, tala, vara mot andra människor, måla, skapa...

Det värsta är att göra en rättvis och allsidig beskrivning av en annan människas personlighet. För det finns så mkt av allt, och egenskaper växlar i styrka beroende livets perioder, vad man går igenom... Jag och en kompis snackar alltid om sånt där. Är jag ytlig? Därav en diskution fortgår om man är ytlig eller ej. För en bit av ytlighet, stor eller liten finns i alla människor och vart går då gränsen för när man kan säga "hon är ytlig" om någon. Det finns så många aspekter på allt. Ytlig kan ju faktiskt innebära att man dömmer människor efter första intrycket, t ex.



Du, ha det alldeles underbart. Förvalta allt du har hört under konferensen och ha en underbar ledighet nästa vecka! Guds välsignelser till dig!

Kram!

Oj, blev fel mitt i inlägget. Never mind.