En resa på 1000 mil börjar med ett steg...
Japp, jag är väldigt trött, varför frågar du?
En bra fråga svarar jag lite kvikt, en liten 5 sek paus sen fortsätter jag min berättelse om varför jag är trött, vilket inte är så märkvärdigt igentligen men det förklarar och bekräftar min sömniga jag.
Igår, söndag den 10 augusti 2008 var min sista semester dag efter 2 veckors semester.
Inte en sån jätte lång semester jag vet, men tänk efter, hur lätt är det att vända på dygnet efter att man har gått och lagt sig typ kl.02.00 / 03.00 och sen gått upp kl. 12.00 "morgonen" efter när man inte har förberätt det innan?
Det är i sig väldigt svårt, jag lyckades ändå lägga mig i skaplig tid, typ 00.45 eller nåt.
Inte så farligt, men när ens goa kompis och broder som David Sveder får för sig att besvara ett sms som man har skickat för 2 dagar sen kl. 01.45 blir man...inte sur, faktis vart jag glad för det var ett bra sms men man vaknar till och måste ändå vrida sig ett tag till. Klockan ringer som vanligt kl 05.35 och man måste gå upp för att jobba i 8 timmar.
Hur som helst för att göra en kort historia ännu längre var det ruggit segt och tråkigt på jobbet, putsade fönster hela dagen.
Nu vet du varför jag är trött...
Idag kom beskedet, jag kan nu flytta in med Gustav och Tim!
Så snart kommer jag att flytta ut igen!! Kommer bli kanon!
![](https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/534853/images/2008/vandrare_14896852.jpg)
En resa på 1000 mil börjar med ett steg....
Jag kom precis hem från cellgruppen idag som började igen! Det var en väligt bra och skön gemenskap med vänner och Gud! Nu börjar allt lossna som varit väldigt mycket som hinder i mitt liv och jag kände hur jag kom ett steg närmare mitt mål. Kanske låter jätte konstigt, men vilket jag själv har fått erfara och jag tror många lever i en stor otålighet, man vill att allt ska hända precis just nu.
Man tänker aldrig på att det tar tid att uppnå sina mål, om du vill bli läkare så blir du det inte över en natt du måste gå igenom år med studier som förbereder dig till den läkare du ska bli, du behöver ju en viss kundskap för att kunna hjälpa andra som är sjuka.
Samma är med kristna livet, du kanske vill ut och nå ut till massor med människor, men innan behöver du kundskap och studera men framför allt söka Gud, det kan du göra t.ex. på bibelskolan (som jag tycker alla kristna ska göra) och sen fortsätta på universitet om du vill jobba för Jesus på heltid!
Allt har sin tid, en resa på 1000 mil börjar med ett steg!!
Det fick jag idag på cellgruppen, en resa på 1000 mil börjar med ett steg.
Ikväll tog jag ett steg närmare mitt mål, närmare Jesus. Jag har en lång vandring kvar, men jag är på rätt väg och har kommit närmare mitt mål.
Det kan du också göra.....
Gud välsignar dig...!!
Hej!
Jaså okej. På något sätt får jag intrycket av att du hur som helst gjorde rollen väldigt bra. Barn är väldigt roliga att köra för. Är man rolig får man speciellt mycket uppmärksamhet, eftersom de är lättroade i den åldern.
Oj, du har jobbat en hel del alltså. Härligt. Då behöver du inte ta lärdom efter bibelordet om att man ska gå till myrstacken och se hur flitiga myrorna är, hur hårt de jobbar. Det behöver jag. Men jag skjuter på den promenaden. Jag låter mitt kött skrika högt på vissa fronter. Lathet är ett problem, men inte tillräckligt allvarligt enligt mig själv i denna ovisa men ärliga stund.
Wow Isak, vilken idé med filmfestival! Vad grymt! Det skulle absolut dra människor från hela uppsala om vi kämpade för det. Får jag höra lite närmare detaljer från din utmärkta tankegång?
Ja, du har ju rätt (som vanligt) angående de här med fack i skådespelarkarriären. Men de är tragiskt att han just lyckades komma till nya nivåer (Heath ledger) när han dog. Annars hade han nog lyckats ännu mycket bättre.
Isak, jag tror skådespelet kommer vara ditt kall. Gud använder sig av de gåvor han har gett oss. Och du trivs ju med skådespelandet. Vad snäll du är som ger mig ett sådant bra löfte om röda mattan!
Jag kan fortfarande inte se dig på röda mattan utan tonårsflickorna. Den du. :)
Tack! :) Ja, det sättet är mitt absoluta favorit. Det är alltid inläggen på bloggen som är pricksäkrast och mest allmänt skrivna som jag tycker om mest. De andra inläggen är egentligen bara skräp. För dom vill ju ingen annan läsa. (Inte jag heller efter publicering). Film manus? Ska jag vara ärlig har jag aldrig tänkt tanken förut. Jag har så många önskningar angående mitt skrivande men så sjukt lite tro på mig själv att jag någonsin skulle kunna skriva något för nån annan än mig själv. Nu tänker jag inte på skoluppsatser utan på verkligheten och framtiden. Jag har svårt att tro att jag skulle ha tålamod och kapacitet för en roman, ändå vill jag inget hellre än få en publicerad. Eller nåt publicerat. Vad som helst. Jag borde börja våga saker. För ibland förstör jag för mig själv för att jag inte ens försöker. (Jag sa ju att det blir som en dagbok eller nåt. De här har jag aldrig yttrat för någon tidigare. Jag har bara lett ett blekt leende.)
Ja, musiken är verkligen ett starkt verktyg. Vi har kollat på några filmer i skolan förut om musikens sätt att påverka, och de har verkligen öppnat ögonen för mig, allt ont och gott man kan göra med musik. Och att djävulen (lucifer, lovsångsledare) är specialist men Gud ännu bättre.
Nja, tycker du verkligen det om fåfängan? Jag tycker de inte är där vikten ligger,till vad man gör sig fin till, utan snarare de stora dragen att man har rätt kläder osv. Eller, jag vet inte. Men du har verkligen rätt om att fåfängan har blivit större. Tänk vad mkt tid tjejer tillbringar framför spegeln varje dag om man jämför nutid och för hundra år sedan när man nöp sig om kinderna och bet sig i läpparna som hastigast innan det var något, och när man inte hade så mkt olika klädesplagg utan mest hållbara baser, och inte köpte nya plagg varannan vecka som vi idag. Beror det alltså på att skönhetsprodukter och kosmetik har ett större utbud idag och känslan av att alla har och borde ha dessa varor? Fåfänga, tycker du att fåfänga bara har med utseende att göra eller kan de handla om andra saker också? Intressanta tankar.
Nej, du skriver inte snurrigt. Eller jag menar, vi båda skriver lika osammanhängande men för den skull inte otydligt. Och de är bara för att inläggen är meterlånga men intressanta. :)
Ja isak, nu kommer vi ses mer i korridorerna också. Passa dig. :P
Resan. Jag kom hem igår kväll, mörbultad efter en dag och en natt i buss (från Berlin till Uppsala). Jag hade sjukt mycket att berätta men få ord.
Den här resan var inte avsedd att bli en nöjesresa, men jag måste säga att vi har haft så otroligt roligt hela tiden ändå. Tänk dig 92 ungdomar, där alla kan snacka med alla och ingen är utanför i två veckor, med roliga aktiviter och fina länder. MEN, då har vi fortfarande inte kommit till huvudsyftet - Jesus. Att få komma närmare honom och samtidigt sprida honom över Europa - det var F A N T A S T I S K T. Min bön hade varit fyra saker inför resan. Beskydd, frimodighet, att bli använd av Gud och att jag skulle bära frukt. Ja fick alla fyra, det var Gud noga med. Tänk dig att få stå på ett stort torg i Prag tex, utan ljudanläggning eller scen utan en gigantisk cd-spelare, vi, Gud och människorna. Och att få se att mina lilla skådespelinsats blev använd och välsignad av Gud (Som när Jesus mättar femtusen av två fiskar å fem bröd). Att få sse hur folk samlas under de korta enkla dramats gång. Hur människor kommer till frälsning för att vi åkte dit och ställde oss på torgen! Det var underbart. Vi har fått endel egen tid också, vilket har gjort mycket. De var så härligt! Jag bara längtar till nästa teamresa jag kan åka på! Gud är så underbar! Att han bryr sig om mig personligen, tillsammans med de andra. Det var verkligen härligt!
Ha de bäst grabben, God bless you!
Kram /S